Nära


Jag blev en av er i en värld så långt från min, så långt bort och så nära. Ni ritade era drömmar för mig, ni berörde mig och jag ville stanna och lämna allt jag tar för givet och dela något enkelt och fint i ett mörker som ni trotsar och jag ville ge er allt som är mitt och ge er hopp. Jag var ensam och ingen förstod mig, jag pratade med mina händer, men ni lärde mig och jag var inte längre själv och ni gav mig nya ord varje dag, på ett vackert språk som har överlevt sin historia, precis som ni. Och nu är jag tillbaka och undrar om jag faktiskt har varit där. Jag bär på upplevelser och minnen och jag vill dela med mig av mina ögon för att alla ska se och förstå, det som är erat och som ni gav mig. Jag tittar på mina bilder, bilder som är ni, som bara är bilder, som ska kritiseras och bedömas av andra. Nu handlar allt om val och att välja rätt. Jag vill inte glömma allt som betyder så mycket, som är större än bilder och som jag alltid vill bära med mig. Så långt bort och så nära.

anna-101108-_mg_3900-edit.jpg

anna-101009-_mg_9205-edit.jpg


anna-101009-_mg_9662-edit.jpg

anna-101009-_mg_9579-edit.jpg

Femton mil österut från Sveriges kust lever människor i ruckel, många helt utan el och vatten eller mat för dagen. Arbetslösheten och fattigdomen vandrar hand i hand över de lettiska landskapen. Många har helt gett upp.

I samhället Bramberge bor en familj i en lägenhet på femton kvadrat. Mamma, mormor och tre barn. Mamma Alena tillhör en av de tursamma, hon har ett arbete att gå till flera dagar i veckan. Men i ett land där en vanligt förekommande lön är 1500 kronor i månaden och där matpriserna ligger på samma nivå som i Sverige blir det svårt att försörja en hel familj. De två äldsta systrarna, tio och elva år gamla, bor endast hemma på helgerna. Under veckodagarna bor de tillsammans med 160 andra barn och ungdomar på ett barnhem en timmes bussresa från deras mamma.

Storytelling

anna-101009-_mg_9106-edit.jpg

Tre och en halv vecka av alldeles för få och osammanhängande bilder. Min resa har gett mig så mycket och nu måste jag hitta ett sätt att få fram det i mina bilder. Jag hade en välbehövlig handledning med Pieter i måndags och förhoppningsvis sitter jag på ett plan tillbaka till mitt Lettland inom de närmsta dagarna. Den här gången med en tydligare bild av vad jag vill berätta.

 

Uzmanigs

anna-100926-_mg_5303-edit.jpg
Foto: Tatjana Pudnika

For nagra dagar sen lanade jag ut min kamera till ett barn. Det skulle jag kanske inte ha gjort, for nu vill alla barn vara fotograf for en dag. Jag tror det finns runt 180 barn har, vilket betyder att jag kommer bli kvar i Lettland ett tag...
Prenumerera på innehåll