Jag och mitt djur kommer till Göteborg!

izabelle_nordfjell_pressbild.jpg
Nordens Fotoskola bjuder in till 
FOTOFESTIVAL
 
14 dokumentära projekt avlöser varandra under maj månad på Galleri Roos. För första gången gästar Nordens Fotoskola Göteborg med sin examensutställning. Väggarna fylls med nya fotografier och golvet bevistas av nya fotografer varje helg.  4 helger – en FOTOFESTIVAL
 
Utställningen är en produkt av examensarbetet ”Jag och mitt djur” med handledning av Pieter Ten Hoopen. Berättelserna visar bland annat en schizofren verklighet, viskande möten med kriminella och missbrukare på rehabilitering och exponerar livet på bondageklubb i Örebro.
 
Vernissage lördag den 7:e, 14:e, 21:a och 28:e MAJ, varje lördag bjuder vi upp och in! 
Öppet lördag 14-18.30, söndag 12-16
 
Galleri Roos 
Riksdalergatan 17
Göteborg
 
7-8 maj:
Laura Mendelin, Izabelle Nordfjell, Ludvig Thunman, Amelie Herbertsson
 
14-15 maj:
Anna Bergkvist, Therese Jahnson, Veronika Ljung Nielsen, Sara Holmgren
 
21-22 maj:
Pontus Ferneman, Hampus Lundgren, Pär Hugosson
 
28-29 maj:
Tor Johnsson, Margaretha Bloom Sandebäck, Alexander Donka

Urvalet i full gång

Majoriteten av KY2009 har nu återvänt till Biskops-Arnö för urvalssamtal med Pieter ten Hoopen. För första gången gör vi papperskopior under urvalssamtalet vilket som underlättar väldigt mycket när man ska testa olika kombinationer. Det känns ofta som man glömmer bort värdet av en bild på papper, det har verkligen varit en ögonöppnare för mig hur en bild blir "mer på riktigt". 

ltn_20101122_img_0965.jpg
ltn_20101122_img_0973.jpg

Therese, Mattias, Hans och Jeanette

Om projektet: En porträttserie på människor och en relation till deras gosedjur/dockor. Syftet är att berätta om grundläggande behov av trygghet, närhet och vänskap oavsett vem man är idag.

----

Vi har fått det finaste som finns, nio veckor av full koncentration på ett projekt, ett jobb som vi dessutom själva bestämmer. När kommer det hända igen? Det är lätt att det blir stort, att man knappt känner man hinner leva upp till det man tycker man borde göra under denna "möjlighet". Det är viktigt att komma ihåg ibland. Vi gör ett skolarbete, något man ska lära sig på. Så man inte blir överväldigad.

Det roligaste med mitt projekt är alla möten med människor som man aldrig annars skulle träffats. Jag vet att jag aldrig hade träffat Therese, Mattias Hans och Jeanette annars. Men jag är så glad för jag gjort det.

Jag gillar bilden på Therese (överst) för att den är får mig att le, för ljuset blev bra och för att den representerar henne. Jesus, som hon hade fått av sina jobbarkompisar på skämt blir ändå motiverad i och med hon studerar vid Pastorsinstitutet för att bli präst.

Mattias (bild 2) tittade in i blixten med stora leendet av sig själv. Jag uppfattade Mattias som ett enda stort leende så det var väldigt roligt att gå därifrån med en bild som jag tycker förmedlar detta också.

Hans (bild 3) och hans skyddshelgon i bilden signalerade en förändring i mitt arbetssätt. För första gången vågade jag bryta mot mitt inritade mönster och mall och bryta. Nu tror jag denna bilden bryter lite för mycket men jag tycker ändå den är väldigt fin.

Jeanette (underst) visar hur många man än fotograferar ger nya personer och nya sovrum ändå nya utmaningar. Hur jag än flyttade runt henne var det jättesvårt att frilägga huvudet från bakgrunden. Trotts det är jag nöjd med bilden och gillar hennes uttryck.

Tack till er alla.

der_ltn_20101004__lt13330_61.jpg
der_ltn_20101012__lt13770_85.jpg
der_ltn_20101017__lt15026_124.jpg
der_ltn_20101021__lt15725_129.jpg

Anton

Om projektet: En porträttserie på människor och en relation till deras gosedjur/dockor. Syftet är att berätta om grundläggande behov av trygghet, närhet och vänskap oavsett vem man är idag.

----------------

Första bilden medförde mycket ångest och en enorm lättnad. Att fotografera med blixt har aldrig varit min starka sida. Sedan att Anton hade ett väldigt litet sovrum gjorde inte saken lättare. Planen var inte den samma som vad bilden blev. Tanken var att alla bilder skulle tas rakt framifrån. Men finns det 60cm på varje sida av sängen vad gör man? En dörrkarm till räddningen! Placerade mig själv och blixten i korridoren till sovrummet och som första bild är jag ändå nöjd med resultatet. Fönsterkarmen skapar lite av ett kors med motljus och blixtljuset faller fint på Anton och hans gosedjur. Tack Anton för du stod ut med mig och mitt fummel!

der_ltn_20100917__lt12056_11.jpg

Välkomna!

Denna sida kommer användas som löpande loggbok för KY2009 på Nordens Fotoskola när de är ute på sitt examensarbete under temat "Jag och mitt djur". 

Prenumerera på innehåll